LL:s träningsverk

LL:s träningsverk

alltid bäst när jag tränar ensam

Jag bloggar om ultralöpning & klättring men framför allt om träning.

Målfoto

TävlingPosted by Laila Thu, March 10, 2011 12:31:31

Officiell tid för målgång: 26:16:42

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post168

Live

TävlingPosted by Laila Fri, March 04, 2011 19:47:00
Mindre än sex timmar till start.

Ni kan följa Transgrancanaria live här.

  • Comments(1)//trainingchamp.ojefelt.se/#post165

Filmtajm

TävlingPosted by Laila Tue, March 01, 2011 11:25:08

DESNIVEL: 8.500m. LENGTH: 123Km. 30horas

http://www.youtube.com/watch?v=bryRiBAR5gs

http://www.youtube.com/watch?v=qYoSaPWoszQ&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=vFtPkzeRS8s&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=y1gWeemIjKM&NR=1

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post162

Transgrancanaria 123 Km

TävlingPosted by Laila Sun, February 27, 2011 12:12:28
Banan ser ju hur fin ut som helt. Spana in den här. Jag blir riktigt sugen på att springa!

  • Comments(1)//trainingchamp.ojefelt.se/#post158

Fäbodlunken - terrängtävling från Gesunda till Åsengården

TävlingPosted by Laila Sat, July 17, 2010 18:52:16
För en gångs skull är jag nöjd. Inte med insatsen under loppet, men jag är kanonglad för att jag vågade trotsa min prestationsångest och ställa upp i en tävling med helt fel distans för mig. Efteråt var jag jätteglad men ännu tröttare.

Banan var kalasfin. Inget snack om det. Det var tre riktiga motlut, med den värsta (bästa) sist under loppets sista kilometrar. Sammanlagt blev det 400 plus metrar och 240 minus. Det var en hel del grusväg men mest var det fina stigar som slingrade upp och ner, hitåt och ditåt, i underbar skogsterräng. Det fanns också några blöthål att grisa ner sig i. Ja, det vill säga för oss som sprang igenom dom..

På startkilometern blev jag lätt chockad. ALLA drog iväg som avlöningar. Var dom inte kloka? Jag var ett riktigt rundningsmärke!

Efter tre-fyra kilometer i lätt nerför där jag just kommit ifatt en klunga där vi springer på en smal stig hojtar Krister och frågar om jag kan springa om! Jag var så trött så jag kunde knappt svara. Visste inte om jag skulle lägga mig ner på stigen och skratta hysteriskt eller gråta!

Vid första vätskekontrollen sullade jag till det och blev kvar alldeles för länge plus att jag inte fick i mig någon dryck att prata om heller. Det lutar svagt uppåt och alla springer iväg på ett led. Det vill säga alla utom jag som inte orkar hänga med! Men i mål var jag före alla i klungan utom en!

Sista tre kilometrarna längtade jag bara hem.

Sista 200 metrarna till målet var brant uppåt. Helt omöjligt att spurta trots starkt publikstöd.

Jag vann en hel packe med korv och Krister en kylväska.

Vi sprang tillbaka till startplatsen i Gesunda eftersom bilen stod kvar där. Det tog elva minuter längre tid tillbaka trots att höjdskillnaden blev omvänd, alltså 400 nerför och bara 240 uppför.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post57

Vansbro marathon

TävlingPosted by Laila Tue, July 06, 2010 21:33:38

Vi tog bilen till Vansbro för att springa premiären av Vansbro marathon som en del av mängdträningen vi är inne i nu. Jag hade experimenterat lite grann för att få min mage att hålla sig på mattan. Två immodium några timmar före start. Det visade sig inte vara någon bra ide. Eller? 

Vi åkte dit med intensionen att träna. För mig låg träningen både i passet i sig men också lite träning på att tävla och inte bli så himla nervös. Men nervös blev jag som vanligt så klart. Jag har så svårt att springa i mitt eget tempo med folk framför och bakom. Att bli att ligga längst bak och hålla sig till planen när man ser alla andra dra iväg i betydligt högre tempo känns … Inte bra!

De första åtta kilometrarna var en kamp. Jag hade så fruktansvärt ont i magen och mådde illa. Flera gånger var jag på väg att kräkas. Hade funderingar på att kliva av och smita tillbaka bakvägen och skämmas. Men jag försökte att ta mig bara en liten bit till i taget och med en dåres envishet fortsätta att dricka och inbilla mig att det skulle bli bättre. Någonstans efter milen så började det gradvis släppa för att komma och gå lite när jag vid kontrollerna åt banan.

När jag sprang Sunne marathon var jag nästan lite besviken efteråt att det aldrig riktigt “tagit emot” och nu fick jag det jag önskade! Benen var riktigt sega efter det tunga passet i lördags. Men banan i sig gjorde milen lättare. När vi sprang längs stigar i terrängen kände jag att jag kunde återhämta mig lite och den fantastiska Hästängsåsen (“bitvis har man milsvid utsikt över myrlandskapet”) är i sig en tillräcklig anledning att komma tillbaka och springa nästa år. Otroligt vacker löpning på spänger över mossar och längs sandåsar högt över myren. 

Och vilket jobb arrangörerna hade lagt ner på att få till banan, märkning och distansskyltar. Man kan inte annat än buga och lyfta på hatten! Det är synd att de inte blev belönade med fler deltagare men man kan ju hoppas att fler hittar dit nästa år!

www.vansbromarathon.se

  • Comments(2)//trainingchamp.ojefelt.se/#post46

Kristins runde

TävlingPosted by Laila Tue, June 22, 2010 21:43:22

Nordmarka är vackert. Det påminner om min egen skog här hemma. Ja, med undantag för backarna. Å andra sidan har jag ju faktiskt en stigning precis bakom husknuten på 300 meter över bara några kilometer hemmavid med. Men rundan böljade upp och ner med lite transport emellan. Och jag njöt hela vägen. Jag har ju förmånen att gilla backar både upp och ner. Men det var skog och sjöar och fåglar som sjöng. Långa slingrande grusvägar med nästan ingen trafik och smala lummiga stigar uppför berg med vidasträckta utsikter. Det var torra vägar och blöthål och lera. Och stenar och rötter. Precis som jag vill ha det. Jag kan verkligen rekommendera loppet. Högsta betyg för terräng, bana och funktionärer.

Det är lustigt hur det är med saker och vanans makt är stor. Jag har gjort en hel del långpass på fem mil eller mer och plötsligt känns 81 kilometer som en ganska överkomlig sträcka. Det är bara att lufsa på och äta och dricka ordentligt och sen med ens springer man in i mål och det roliga är slut. Och det hade gärna fått vara längre. Då hade jag kanske kunnat få en bättre placering. ;-)

Efter fem mil låg jag åtta minuter efter segrarinnan Sandra Lundqvist även hon från Sverige. I mål var jag tre minuter efter.

Strax före 69 kilometer sprang jag ifrån Krister som hade ont och var sliten efter GUCR och då hade jag legat och "frihjulat" sedan före sista toppen (ca 47 km). Jag sprang lätt ifrån honom. Kändes otroligt nedrigt. Det var min intention att vi skulle gå i mål tillsammans, hand i hand. Det var den bilden jag hade på min näthinna. En bild av lycka, jag och Krister tillsammans. Jag var tvungen att stryka tårarna från mitt ansikte men sen var det bara att öka. Det kändes som jag hade vingar på skorna. Jag var pigg. Tyvärr var jag fortfarande pigg då jag gick i mål så jag borde ha sprungit fortare..

Och jag hade aldrig någon riktig ”down”-period. Det bara rullade på. Det enda jag kan klaga på är magen. Jag hade inte ens sprungit två kilometer förrän jag var tvungen att kliva av vägen och uppsöka ett buskage för att lätta på min tråkiga löparmage. Och det skulle bli ytterligare två gånger! :-( Men det hör väl till och är lika för alla! Känns lite snopet dock att springa 81 kilometer på ett terräng backlopp och tycka att det var behagligt. Men det är inte lätt att veta hur hårt man kan gå. Jag vet inte! Och jag går ju hellre i mål än att bli sittande vid vägrenen och gråta. 

Ja, för den delen. Jag blev alltså tvåa med tiden 9:30:24 och jag är jätteglad för den tiden. Bucklan jag fick vet jag inte vart den tog vägen sen vi kom hem. Eller är det den som står i makens prishylla? ;-)


Bilder med tillstånd av Olav Engen och Marit K Berg Berknes.

  • Comments(4)//trainingchamp.ojefelt.se/#post32

På väg till Norge

TävlingPosted by Laila Fri, June 18, 2010 12:34:37

Jag har gjort sista passet inför tävlingen. Det var tungt och kändes inte alls bra. På andra fartkilometern började jag att må illa. Var nästan rädd för att jag skulle kräkas och allt jag längtade efter var att få börja gå. Och det är konstigt. Ibland på långpass kan jag lugnt tänka att det “bara” är typ 16 kilometer hem eller nått. Igår fick jag räkna ner och 700 meter kändes vansinnigt långt. Jag skyller på värmen.

Annars är allt bra. Har sovit lite för lite och lite för dåligt så huvudet är behagligt lulligt. No worries. Och problemet med högerlåret verkar vara mer eller mindre borta! Dock har jag lite ont i halsen!

Och jag blir så rörd över lyckönskningar från nya och gamla kompisar, ”vanliga”- och löparkompisar att jag får tårar i ögonen. Tack! Det verkligen tröstar och stärker mig. För lite spänd är jag allt!

Jaja… Då kör vi! Norge here I come! Start i morgon bitti klockan 7!

  • Comments(2)//trainingchamp.ojefelt.se/#post30
« PreviousNext »