LL:s träningsverk

LL:s träningsverk

alltid bäst när jag tränar ensam

Jag bloggar om ultralöpning & klättring men framför allt om träning.

Jag - en lyxhustru

MajPosted by Laila Mon, May 24, 2010 12:52:07
När jag kommer hem efter söndagens långpass är det första jag ser att Krister har hängt tvätten. Nästan det första jag hör är att han säger att om jag går och duschar ska jag få mat sen. Så jag tar en varm, välförtjänt och behaglig dusch och sen sätter jag mig vid ett färdigdukat bord och får maten serverad. Har jag det bra eller har jag det bra?? smiley

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post18

Backar

MajPosted by Laila Wed, May 19, 2010 22:21:54

Min antifavoritbacke ligger några få kilometer bort. Det är där jag alltid tar slut på väg hem. Känns lite lagom tungt när jag dessutom börjat längta lite hem. Tänker på en varm dusch och en go tv-soffa.

Vad gör jag?

Steg 1: Tänker INTE på backen i förväg. Att få ångest inför en backe långt i förväg har väl aldrig gjort den mer lättsprungen?

Steg 2: När jag närmar mig backen släpper jag av farten en litet snäpp och tar några djupa andetag för att ventilera lite och slappna av.

Steg 3: När jag är framme vid backen släpper jag på takten ytterligare, slappnar av i steget och tar kortare steg.

Och när jag kommer upp inbillar jag mig att jag är oberörd. Men när jag försöker öka takten går det ändå lite långsammare och jag flåsar betänkligt, så jag tar det lite lugnt en bit. Ingen ide att ta ut nått i förskott för nästa backe är redan på väg. Räknar för mig själv: en, två, tre, fyra, fem, sex, sju backar hem!

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post16

Kul igen

MajPosted by Laila Tue, May 18, 2010 13:01:40

Jag har haft två angenäma löppass i går kväll och i morse. I går kväll sprang vi upp över berget och det var supertungt och lagom geggigt, men solen sken och fåglarna kvittrade. Och i morse sprang vi gamla järnvägen bortöver och det var oförskämt lätt att springa och solen sken och fåglarna kvittrade.

Det som ändå var och är viktigt är att det var roligt igen. Jag förstår fortfarande inte vart träningsglädjen kom ifrån, men det spelar väl ingen roll? Jag får surfa på vågen och hoppas att det varar så länge som möjligt.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post15

Strömsdal runt

MajPosted by Laila Sun, May 16, 2010 22:15:54

Ibland kommer inspirationen från de mest konstiga händelser. Träningen har verkligen varit seg och tråkig och jag har inte alls varit säker på att jag har velat springa eller träna alls för den delen.

Men jag var säker på att jag skulle springa ett långpass i helgen i Säfsen och efter att för flera år sedan cyklat Strömsdal runt så kom jag ihåg det som en fin upplevelse. Jag var verkligen sugen på att få återuppleva den turen.

Regnet som föll på morgonen spelade ingen roll. Jag var en kvinna med ett uppdrag.

Och stigen de första kilometrarna var fin fast den var lite geggig och sönder trampad. Tung men njutbar. Sen kom jag ut på vägen och räknade med att kunna öka tempot lite. Men märkningen saknades och jag blev osäker och var tvungen att springa tillbaka. Fick springa fram och tillbaka innan jag chansade rätt. Jag var tvungen att stanna och ta upp kartan ur ryggan flertalet gånger. Hela tiden säker på att märkningen skulle dyka upp. Så det blev två chansningar till och den sista blev helt galen. När solen bröt fram genom regnmolnen insåg jag att jag var på väg åt helt fel håll. Det var två kilometers uppförsbacke för sent. Blev lite stressad och lite ledsen då jag insåg att jag måste ha missat Krister som skulle cykla rundan baklänges för att möta mig efter vägen.

När jag väl var på rätt väg var jag väldigt osäker. Jag var tvungen att ha kartan i handen för att hålla koll på vägen. Terrängen var vattensjuk av allt regn de senaste dagarna och snösmältningen. Det sög verkligen längs grusvägarna. Sen helt plösligt kommer Krister cyklande emot mig. Han berättade att Säfsbanan varit dränkt på vissa ställen och att han irrat omkring och letat efter vägen. En puss eller två senare och så stod jag där ensam och såg honom försvinna bakom nästa krök.

Kände mig stärkt och i några kilometer fram till Strömsdal gick det lite lättare. Någon hade slagit på den stora gula lampan på himlen och jag var för varmt klädd, men det var ändå skönt. Njöt av dagen och tänkte när det blev tungt att det var bra genrep för Kristins runde. Stannade i Strömsdal och åt en glass från nått annat årtionde, men den satt som en smäck. Med råd från Krister bestämde jag mig för att ta bilvägen tillbaka mot Fredriksberg. Gick bra någon kilometer från Strömsdal, men sen dök tröttheten upp igen. Tänkte varje gång på att det var bra träning och att det var en underbar dag. Och så fick jag höra göken! Flera gånger och det är väl den bästa sången om våren? Spanade också ivrigt efter de omtalade björnarna i skogen.

Krister ringde mig och frågade hur det gick. Och sanningen var ju den att det gick tungt. Jag var trött och han sa till min stora lättnad att han skulle springa och möta mig.

Fick gå allt oftare och löpningen gick allt långsammare. Kändes inte som att det var flåset det var fel på utan mer att benen var blytunga. Tänkte att det var näringsbrist eftersom jag hade ätit dåligt som vanligt. Tryckte i mig det mesta av en powerbar tillsammans med sportdryck. Det hjälpte en stund. Sen kom Krister. Tack och lov! Inte för att jag inte skulle ta mig tillbaka själv utan mer för att det kändes skönt att få någon som tog kommandot och sa att det var ok att gå emellanåt vilket jag själv inte velat tillåta.

Det gick lite fortare, lite lättare och det blev en bra avslutning på ett bra pass. Benen var riktigt stela på slutet och jag hade svårt när vi kom tillbaka till stugan att gå uppför trappen.

Men jag var jättenöjd. Inte med tiden för den var nog usel, men jag var jättenöjd med att jag hållit humöret uppe trots att det var jobbigt. Och plötsligt så kände jag att jag ville springa mer. Benen värkte men jag tänkte redan positivt på nästa långpass! smiley

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post14

Tråkigt med Mellsta

MajPosted by Laila Wed, May 05, 2010 13:05:52

Det är tråkigt. Riktigt tråkigt. Mellsta efter avverkningen är sig verkligen inte likt. Nu springer man ute på en öppen hed där man nästan ser varenda människa som finns i spåret. Förut kunde man inbilla sig att man var ensam. Nu finns inte tillstymelse till det. Slingrande stigar som gick genom små dungar och gläntor är ett minne blott. Jag som sprungit så många gånger fram och tillbaka och runt runt och hit och dit känner inte alls igen mig längre. Landmärkena är borta. Charmen är borta. Till och med backarna känns utslätade. Trist! Det är svårt om inte omöjligt att hitta nått positivt. Men man hade lyckats missa att köra sönder ett litet område med små jordhögar och där lyste det av vårens blåsippor. DET var trevligt. Och dom har jag faktiskt aldrig sett en gång!?

Nu ser man ändå ner till muren på kyrkogården.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post13

Nähej du!

MajPosted by Laila Tue, May 04, 2010 22:14:34
Det var ett riktigt riktigt tungt pass i Mellsta i kväll. Kände mig så himla pigg och peppad före och så blev det bara jobbigt. Snopet är ordet för dagen. Men vi klarade oss från regnet. :-)

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post12

Spring i benen

MajPosted by Laila Tue, May 04, 2010 16:17:30
Jag har massor med spring i benen idag. Det känns som att jag vill skutta fram! Konstigt med tanke på att det bara är tre dagar efter tävling?! Känner mig oförskämt pigg. Piggare och mer träningssugen än på länge! :-) Men jag kanske inte ska säga något mer förrän efter kvällens löppass?

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post11