LL:s träningsverk

LL:s träningsverk

alltid bäst när jag tränar ensam

Jag bloggar om ultralöpning & klättring men framför allt om träning.

Oväntat besök

JuniPosted by Laila Wed, June 30, 2010 13:01:38

Vad skulle du bjuda på om du fick oväntat besök? När telefonen ringde i går kväll och det var en vän som ringde tvekade jag inte.

När hon väl hittat hem till oss fick hon inte en lugn stund utan det var bara att byta om. Sen drog vi iväg på ett drygt 14 kilometer långt löppass. Det är ett bra sätt att förena nytta med nöje. Eller nöje med nöje. Vi fick snacka en stund och springa en stund.

Jag tror att hon åkte hem och var ganska nöjd. Jag var jättenöjd!

Om jag får oväntat besök bjuder jag så gärna på ett träningspass. Ja, Helen fick ett äpple till vägen också!

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post40

När klockan ringer 5

JuniPosted by Laila Tue, June 29, 2010 15:57:04

Det där med morgonpass är för det allra mesta lätt för mig. Har jag bestämt mig för att köra ett pass är det inga problem oavsett tid på dygnet. Det är några av de goda egenskaperna jag har, att jag är utrustad med karaktär och träningsvilja. Det är bara att när klockan ringer direkt stiga upp och dra på sig träningskläderna och sticka ut. Sen ibland känns det lite jobbigt att inte få ligga kvar i sängen en timme till eller två och då får det gå på ren skär rutin. Men några få gånger är det tungt. Om jag sover dåligt har jag inga problem att gå upp när klockan ringer vid 5, men i morse sov jag djupt och sött när klockan ringde. Jag hörde den alldeles säkert men jag kröp intill maken och blev varm och go och vaknade när klockan nio minuter senare ilsket påminde om dagens första träningspass. Jag hade lust att springa, men ingen ork. Och sådana här gånger är det helt perfekt att vara två. När jag vände på mig ett halvvarv till och försökte ignorera väckarklockan så stängde Krister av den och gick helt sonika upp. Jag hade inget val och jag behövde inte tära på mitt eget kapital av karaktär. Det var rätt skönt att inte själv behöva energin att ta sig ut. Jag kunde helt enkelt utnyttja makens viljestyrka i dag.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post39

Styrketräning

JuniPosted by Laila Mon, June 28, 2010 18:17:07
Det brukar vara pliktskyldigast, eller ännu en dag på “jobbet”, eller plågsamt
värre, typ. Men i morse kände jag verkligen att jag VILLE! Inte för att det är kul att träna styrketräning inomhus en nymornad solig sommardag som denna, med löfte om en kanondag, men av flera anledningar kändes det riktigt bra. Den största
anledningen är naturligtvis, för min del, för ”rehabiliteringens” skull. De senaste
två åren har jag haft två olika knäproblem och jag skulle vilja påstå att jag lärt
mig en del av det. Det framstår väl inte som någon hemlighet för någon med lite
kunskap om träningslära och kroppen att mina problem med största säkerhet kommit av för snabb ökning av mängd och längd på min löpning. Och håller jag den takten jag har idag kan jag lika väl snart vara där igen. Ännu en dumhet jag begriper men ändå ignorerar. Och just därför är styrketräning för mina ben så viktig. Jag vill
verkligen hålla mig skadefri och obehindrat kunna löpa på och jag verkligen KÄNNER
att den gör nytta. Jag tror på konceptet styrketräning och rejäl stretching. Jag  hoppas att det är riktigt tänkt.

Sen behöver jag också extra stryka och uthållighet i benen inför bergsloppet i Courmayeur/Chamonix, CCC. 

Utöver det kör jag en hel del mage. Även den nyttig för min löpning. Tränar lite
”underhåll” för axlar och armar också. Kan vara bra att ha när jag och maken ska klättra i sommar. Jag vill ha en bra sving i isyxan! :-)

Och naturligtvis är en genomtränad torso speciellt bra när man ska springa längre sträckor med ryggsäck.

Bara fördelar. Bara positiviteter. Och med de tankarna ser jag faktiskt fram emot
nästa styrkepass också. Ska bli kul och jag vet att jag kommer att ha god nytta av
det!

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post38

Allt sitter i huvudet

JuniPosted by Laila Sun, June 27, 2010 21:52:38
Jag har inte hunnit ut från området en gång förrän jag konstaterar att det är för varmt för att springa trots att klockan är närmare 7 på kvällen. Sen hejdar jag mig själv i tanken och viftar med ett pekfinger. Vad då för varmt egentligen? Det är ju perfekt! När jag ska springa i Alperna kan det bli betydligt varmare än så här och då kommer det att vara långa backar utan någon som helst skugga att stanna till i. Som när jag var på sluttningarna ovanför Baltoroglaciären i Pakistan. En obarmhärtig sol som brände och jag var utan vatten eftersom det sedan länge var slut. Jag fick solsting och kröp ner bland stenarna och lyckades hitta lite skugga åt mitt huvud. Insåg snart att jag inte kunna ligga där och invänta natten utan jag var tvungen att kravlade upp på fötter igen och jag bad till Gud att lägret skulle ligga ovanför nästa krök (vilket det också gjorde)!smiley

Nu var jag utrustad med ett välfyllt vätskebälte tack vare min eminenta tränare och en hel skog att få skugga i. Allt sitter i huvudet. Jag hade redan innan jag gav mig iväg suttit på verandan och bestämt mig för att det var för varmt. Inte konstigt då att jag tyckte det när jag sprang iväg också. Nu ska jag istället säga till mig själv att det är perfekt. Och första steget in i skogen får jag nått annat att tänka på. Det är som någon häller ett fullt fågelbo med nästan flygga fågelungar över mig. Jag får fullt upp med att hoppa över och undvika att trampa på ungarna där dom hoppar och småflyger framför mig på stigen och runt om kring. Och jag klarar det tack och lov.

Det blir en jättefin tur. Jag fick backar upp och ner och till och med lite myrlöpning. Brydde mig inte om att försöka springa runt blöthålen utan tänkte att det var bra träning. Skulle kanske be tränaren om en renodlad myrtur?

När jag springer upp över Muskboberget undrar jag dock om jag fått solsting trots allt. Där, mitt i skogskanten, precis där på kanten vid sluttningen, står det ett hus. Visserligen litet, men ändock ett hus. Det har aldrig stått där förut. Vem har ställt ett hus där? Och varför? Ett enda tomt fönster blickar ut mot fjärran horisont, över de blånande bergen i fjärran och de oändliga böljande gröna skogarna vid bergets fot. Det kanske inte vore så dumt med ett hus där! Det kostigaste är när jag springer nerför Muskboberget på andra sidan. För där, inte långt från stigen, står ytterligare ett litet hus, eller snarare en koja. Och där har heller aldrig stått ett hus förut. Jag tar en klunk vatten och tänker igen att allt sitter i mitt huvud. Och det är ett perfekt träningspass! Lite trist dock att inte Krister var med..



  • Comments(2)//trainingchamp.ojefelt.se/#post37

Vila?

JuniPosted by Laila Sun, June 27, 2010 17:15:18
- Det är nu, direkt efter tävling, du har chansen att vila!

Det är veckans visdomsord från min tränare. Och visst är det så. Det begriper till och med jag. Och det låter ju jätteskönt att kunna ägna en extra lång helg åt att vila, pyssla i trädgården, åka till Orsa Grönklitt och titta på tigrar och isbjörnar, äta gott och bara ta det lugnt. Och låta kroppen läka eventuella eller begynnande skador. 

Men varför är det då så svårt? Jag känner massor med folk som inget hellre vill än att slippa träna. Men jag blir allt lite rastlös och orolig av vila. Och ska jag inte träna måste jag hitta nått annat att göra av med energin på. Både jag och maken har jobbat många timmar i trädgården under helgen. Och är det nått ställe jag kan fylla på livsenergi och glädje på, så är det i våran egen underbara trädgård. Men vila?

När jag funderat på det där med vila är frågan jag kommer tillbaka till vad som egentligen menas med vila? Vila är det bara när man ligger på rygg och lyssnar på fågelsången eller läser en god bok, eller är det när man gräver, rensar, krattar och bär i trädgården, eller är det när man tar ett alternativt träningspass? 

Fast jag begriper det där med visdomsorden är det svårt att leva efter det. Min tränares ord liksom åker in i vänster örat och direkt rakt ut genom högerörat. Visst, lyssnat men inte hört? Det är lite så där som med allting annat: Det gäller andra men inte mig. Jag klarar mig nog ändå.

Jag är inte så smart va?

  • Comments(2)//trainingchamp.ojefelt.se/#post36

Nästa tävling på gång?

JuniPosted by Laila Fri, June 25, 2010 17:49:45

Det är bara några dagar sen vi sprang Kristins runde. Nu sitter han i soffan, min
käre make och tränare, och hans ögon glöder av barnslig förtjusning. Han surfar runt
på Internet och letar tävlingar. Mycket vill ha mer eller hur var det?

Han frågar om jag vill tävla mer och jag svarar nej. Känner att jag skulle vilja
träna på bra ett tag, ostörd av uppladdning och vila före/efter tävling. Bara låta
milen och backarna rullar på under fötterna utan krav.

Sedan är han inne och kollar på hotell och priser. Han pratar entusiastiskt och
kikar upp på mig mellan varven som för att kolla att jag lyssnar intresserat.
Jag kan ju erkänna att det känns långt till CCC och lite tråkigt är det väl kanske
nu, när jag är i bra form, att jag inte ska tävla tidigare och visst är det lite lockande och kittlande att tävla mer, men å andra sidan kan jag bli i ännu bättre form till CCC.

Jag är vis av tidigare misstag (?) att om jag jakar eller ok eller ens ser för
intresserad ut så kommer han att tolka det som ett JA. Så jag kikar lite försiktigt
tillbaka, försöker se lagomt sval ut och svara tydligt NEJ och mumlar lite jaha, uhu
och så.

Men vem vet? Maybe, maybe not!

  • Comments(1)//trainingchamp.ojefelt.se/#post35

En stilla stund av lycka

JuniPosted by Laila Thu, June 24, 2010 12:50:33
Sitter på trappan mitt i solen. Klockan är före halv 7 på morgonen och solen står redan högt på det alldeles klarblåa och molnfria himlavalvet. Fågelungarna piper som galningar i buskarna. Jag har några minuter efter mitt morgonpass, en mils lugn löpning, när jag kan sitta där och bara njuta av livet och tillvaron och verkligen känna hjärtat sakta ner på slagen. En stund av stilla lycka innan resten av livet pockar på uppmärksamhet.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post34

Snart frälst på morgonpass

JuniPosted by Laila Wed, June 23, 2010 20:24:13

Min nyfunna löparkompis Yvonne ser lite misstänksam ut när jag föreslår att vi ska träffas 5:30 i morgon bitti på gatan utanför henne. Hon ser ut att jobba med att hitta skäl som gör att hon kan dra lite på det. Samtidigt ser hon nog nyttan i, att i morgon efter jobbet kunna åka hem och ha dagens träningspass genomfört, så att hon enbart kan ägna sig åt förberedelser inför midsommar.

Hon funderar över hur barnen ska komma upp.

- Vilken tid brukar du gå upp i vanliga fall? frågar jag henne.

- 6:20, svarar hon.

Jamen, då är ju saken klar. Tills det klockslaget har jag redan lämnat av henne hemma hos familjen igen. Varken make eller barn kommer ens ha märkt att hon varit borta! Tänk vad praktiskt och bra det är med morgonpass! Och jag är övertygad om att hon kommer att tycka om det!

Nu gäller det bara för mig att jag kan springa ordentligt igen. Det vore ju lite
jobbigt för oss bägge om jag dyker upp på cykel och låtsas som att det regnar..

  • Comments(2)//trainingchamp.ojefelt.se/#post33
Next »