LL:s träningsverk

LL:s träningsverk

alltid bäst när jag tränar ensam

Jag bloggar om ultralöpning & klättring men framför allt om träning.

Sovmorgon

SeptemberPosted by Laila Wed, September 29, 2010 20:20:22
Vi tog en skön sovmorgon och jisses va bra jag sov. Hade rakt ingen lust att gå upp när klockan ringde två timmar senare än vanligt.
Det gjorde ju förstås att vi var tvungna att köra styrketräningen efter jobbet. Det kan ju tyckas att det skulle ha varit tråkigt att stanna inne när det var en fantastiskt vacker höstdag ute med alldeles klarblå himmel men jag var riktigt taggad att träna och körde ett riktigt hårt pass för benen. Det var allt litet darrigt att cykla hem efteråt.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post107

Morgonpass

SeptemberPosted by Laila Tue, September 28, 2010 21:35:46

Det är fortfarande mörkt ute. Karlavagnen och Orions bälte gnistrar klara på himlavalvet. Månen är otroligt ljusstark fast den bara är halv. Venus hänger lågt över horisonten. Det blåser en snål vind och de tre graderna känns snarare som noll. Över staden börjar himlen så sakta att ljusna. Vi är lyckligt lottade som kan vara här och nu. Och springa in en ny dag.

Hemma väntar en varm dusch och grötfrukost och sedan en vanlig dag på jobbet.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post106

Storronden 2138 meter

SeptemberPosted by Laila Mon, September 27, 2010 21:39:15

Vinden blåste hårt och slet i tältduken hela natten och när vi vaknade på lördag morgon var marken vit av snö. Vi tältade i utkanten av Rondane nationalpark. Molnen låg fortfarande lågt och dolde alla fjäll i fjärran och vinden hade inte mojnat.

Tältning vid nationalparksgränsen mot Rondane.

Det var sex kilometer att gå in till bergens fot, vi bestämde oss för en bestigning av Storronden, 2138 meter. Det skulle vilken dag som helst ha varit en lätt walk-up, idag var förhållandena inte helt idealiska. Det var massor av folk nere i hyttan, Rondvassbu, men de allra flesta gick inte upp på fjället. Det var lätt att förstå varför.

Jag var klädd i värsta vindstället och hade varm tröja och dunväst i ryggsäcken.

Från lite snö vid hyttan blev det mer och mer ju högre upp vi kom. Stigen var gömd i snön och vi letade oss fram från markering till markering. Det blåste också mer och mer. Vindbyarna tog tag i mig och hotade att kasta mig ner mig bland stenarna då och då. Vinden låg på nästan rakt framifrån och eftersom jag inte tagit glasögon med mig blev mina ögon att tåras av isbitarna som vinden piskade upp. Det drev så att det såg ut som rinnande vatten nerför sluttningen där vi vandrade uppåt. Ibland var snön stenhård och jag fick sparka steg med storskorna och ibland bar den inte alls och jag fick ”simma” fram. Ibland var det så pass isigt/snöigt eller brant och vinden tog i så jag fick ”krypa” på alla fyra.

Vandring på Galdhöpiggen som vi gjorde en avstickare till dagen innan Storronden.

Sikten blev sämre och sämre och tillslut började jag fundera på att stigmarkeringarna hade isat igen helt och hållet i vindriktningen. Det skulle bli svårt att hitta ner! Jag skrapade bort frosten och snön från T-markeringarna när jag gick förbi dem.

Toppröset på Storronden.

Sen plötsligt dök toppröset upp i dimman. Där uppe blåste det mest. Jag fick kura mot snön i vindbyn som kom och slet i mig. Jag kände mig riktigt glad. Det är det absolut sämsta vädret jag bestigit något berg i. Vilken häftig upplevelse och vilken otroligt bra erfarenhet att ta med sig.

Vindpinad och snöig sluttning på Galdhöpiggen. Norges högsta berg.

Neråt gick det fort. Vinden i ryggen ”puttade” på bra. Och det blev inte några problem att hitta vägen heller. Och det blev ju lite plåster på såret att det inte blev någon klättring i Hurrungane.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post105

Snö på Hurrungane

SeptemberPosted by Laila Sun, September 26, 2010 21:43:08

Som vanligt så var vädret dåligt vid Hurrungane. Fast prognosen lovade sol! smiley Vi kom sent fram till Turtagrö mitt ute på fjället (på nästan 900 meter) och ingen orkade eller ville resa tältet i regnet. Jag hade dock ingen lust att tillbringa natten som en säck potatis i bilen och valde att låna en bivacksäck för att sova ute i regnet. Jag slocknade som ett ljus men vaknade lika snabbt då säcken läckte som ett såll. Det var bara att bita i det sura äpplet och krypa in i bilen.

Vaknade till en regnig och snöig fredag. Högre upp på fjället hade det snöat. Alldeles för mycket. Det var inte läge att klättra. Vi bestämde oss för att åka tillbaka över fjällvägen. Och det gick nästan med slita sommardäck. Mindre än tio meter från krönet blev det stopp. Vi lyckades tack och lov skjuta på så att vi kom tillbaka på ”rätt” sida.

Jag var besviken, typ grymt besviken. Vad göra i stället?

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post104

Norge nästa

SeptemberPosted by Laila Thu, September 23, 2010 11:37:43

Är på väg till mitt favoritland Norge för en helgtur i Hurrungane. Jag hoppas att vädret blir bra! Just nu ser det lovande ut till lördagen med sol och några minusgrader.

Ha en trevlig helg allihopa!

http://www.turtagro.no/english/?page_id=240

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post103

Stel som en pinne

SeptemberPosted by Laila Wed, September 22, 2010 21:06:18

Idag blev det ett första träningspass efter Uppsala. Och det kändes. Jag hade inget löpsteg överhuvudtaget. Ja, inget annat heller. Flåsade rejält trots ett mycket modest tempo. Och det gjorde ont här och där. Foten och baksida lår. Jag var verkligen stel. Men det var skönt att få springa. Lite. Mer hade kanske inte varit lika kul.

Vi skulle ta 2,5 kilometers spåret och Krister drar ett steck med foten i jorden och säger: ”Enligt säkra källor är du en hejare på 2,5 kilometer!” Jag: ”Åh, nej du! Jag springer INTE 40 varv!” Och det är svårt att förstå att jag sprang 100 kilometer i lördags. Det känns helt galet. Men det var roligt! Efteråt!

  • Comments(1)//trainingchamp.ojefelt.se/#post102

Att vara eller icke vara

SeptemberPosted by Laila Fri, September 17, 2010 11:39:26

”Att vara eller icke vara, det är frågan:

Månn ädlare att lida och fördraga

Ett bittert ödes styng och pilar eller

Att ta till vapen mot ett hav av kval”


Att tävla eller inte tävla, det är frågan. Och gårdagen präglades av ångest och ju längre dagen led desto närmare kröp paniken. Jag måste bestämma mig!

Att tävla eller inte tävla, det är frågan. Och gårdagens löppass utföll till belåtenhet.

Att tävla eller inte tävla, det är frågan. Och igår kändes min onda fot helt klart bättre. Mycket bättre.

Men jag ställde mig frågan varför? Varför ska jag tävla? På 50 kilometer slätlöpning? Det är väl inte min grej att nöta på utan en backe i sikte någonstans? Mitt inne i stan? Men sen igen kan man ju vända på det och fråga sig varför inte? För jag ska träna i vilket fall. Så varför inte se det som ett träningspass? En kul grej att testa? Och på det viset skulle jag kunna lura min elaka prestationsångest att tiga still.

Och från tankarna på 50km så började jag att fundera på 100km.

Att tävla eller inte tävla, det är frågan. Och under gårdagen insåg jag att jag aldrig kommer att komma till ett beslut. Jag kan vela ända fram till sista stund.

Så jag bestämde mig tvärt för att vara. Att tävla.

Och sen slog prestationsångesten till som en klubba i huvudet. Att försöka sova var precis omöjligt. Tankarna for runt i mitt huvud. Och foten gick plötsligt knappt att stödja på.

Vad händer?

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post99

Fartökning

SeptemberPosted by Laila Tue, September 14, 2010 21:29:51

I kväll var första gången sen uppladdningen inför Kristins runde i juni som jag sprang ett pass med fartökning. Tydligen hade jag glömt hur jobbigt det kan vara och helt respektlöst tänkte jag hänga på Coach i hans fartökning. Kändes jättebra.. ja i typ 100 meter. Sen var det bara att långsamt se hans ryggtavla avlägsna sig allt mer. Visst var det jobbigt. Jag hade problem med att hålla andningen under kontroll, MEN konstigt nog, med tanke på hur tråkig jag upplevt träningen sen vi kom hem från Frankrike i början av september, så gick det otroligt bra. Jo, jag fick kämpa mot längtan att börja gå. Speciellt i den lilla uppförsbacken från Båtsta, men ändå. Jag upplevde inte att det var plågsamt och det är ju ett enormt fall framåt. Jag kommer inte att ha någon ångest inför nästa pass med fartökning. Tvärtom. Vore kul att se om det går att pressa kilometertiderna om jag får träna lite mer fart.

  • Comments(0)//trainingchamp.ojefelt.se/#post98
Next »